Distanshästens foder
Sammanställt av Camilla Hulkki
Denna information ska användas som tumregel
och inte som absoluta direktiv och den ska användas med individens
egna egenskaper.
Distansridning är nästan uteslutande en
aerob (syreförbrännande) aktivitet och det är de långsamma
muskelfibrerna som behövs mest till skillnad mot de snabba fibrerna
som behövs för t ex trav- och galopptävlingar.
Fettlager och deras biprodukter (fettsyror) är
energikällan för distansridning. De kommer främst ur stråfoder
(hö och gräs) till skillnad från kraftfoder. Rena fetter
(vegetabilisk olja) kan ges till hästen för att maximera fettillgången,
men det är främst elithästar med ett intensivt energibehov
som kan göra sig nytta av dessa energikällor.
Att fodra för träning
Energibehovet
Distanshästen behöver reserver av vatten,
energi och elektrolyter för att kunna genomföra 5-15 timmar av
ordentlig ansträngning. För att möta dessa behov behöver
man hålla matsäck och tarmar fyllda med foder av hög kvalitet.
Genomsnittshästen med en vikt på 500 kg, har ett energibehov
av ca 63 MJ per dag i underhållsbehov. Tilläggsenergin för
träningen är, förenklat, ca 2 MJ per km. Genomsnittshästen
äter, vid fri tillgång, 12-15 kg foder per dag (ca 2,5 – 3 %
av kroppsvikten). Troligen ligger det närmare den nedre mängden
pga. tid och aptit. Genomsnittshöt innehåller mellan 7 – 9 MJ
per kilo, beroende på höets sammansättning och när
det var bärgat. Gräs ger mer energi men eftersom det innehåller
så mycket vatten behöver hästen upp till tre gånger
mängden hö för att tillfredsställa energibehovet.
Det bästa är om hästen har fri tillgång
till stråfoder dygnet runt men även om den har det så
är det inte troligt att den äter nog mycket för att klara
energibehovet när den är i hård träning. Därför
behövs också kraftfoder. Kraftfoder finns av många olika
typer och som exempel kan ges att havre innehåller 12 MJ per kilo
och korn 14 MJ per kilo.
Det dagliga energibehovet för en häst
som rids i genomsnitt 16 mil, både träning och tävling,
per vecka, skulle kunna räknas ut enl. följande:
Underhållsbehov: 63 MJ/dag x 7 dagar = 441 MJ
Träning: 2 MJ /km x 160 km = 320 MJ
Totalt: 761 MJ.
För att möta detta behov kan en foderstat
se ut enl. följande:
4 kg havre ( 12 MJ/kilo x 4 = 48 MJ)
9 kg timotejhö (7 MJ/kilo x 9=63 MJ)
Vilket ger ca 111 MJ per dag och ca 777 per vecka.
Nu antas att man bara ger havre och om man ger annat
foder får man kolla hur mycket energi det innehåller och ändra
foderstaten efter det. Detta är bara ett exempel på hur man
kan räkna.
Du bör också anpassa mängden kraftfoder
efter hästens arbetsbörda – ge mer de dagar då träningen
är hård och mindre på vilodagar.
Fett som energikälla
Fett kan också läggas till för att
öka kaloriinnehållet per kilo intaget foder. Fett innehåller
2,5 gånger så mycket energi som spannmål. Vanliga kraftfodermixer
innehåller ca 2,5 % fett medan den vältränade hästen
kan tåla så mycket som 10-15 % fett (vegetabiliskt) i foderstaten.
Om man ger fett efter träning så verkar förbränningen
av fria fettsyror gå före förbränningen av glukoslagren
i blod och muskler. Detta lämnar glukosen att användas då
den behövs – oftast när hästen är trött, tex under
ett träningspass eller under tävlingsritt. Att införa fett
i foderstaten kräver dock lite eftertanke. Undvik härsket fett
eller animaliskt fett då de kan innehålla ämnen olämpliga
för hästen att äta. Det är bra att ge extra tillskott
av E vitamin då man fodrar med stora mängder fett. Både
vid tillvänjning och avvänjning av fettdieten ska detta göras
gradvis.
Vitaminer, mineraler och andra näringsämnen
Protein är troligen det mest omtalade näringsämnet
även i den vuxna hästens foderstat, trots att om du fodrar med
nästa vilken rimlig foderstat som helst så får hästen
i sig nog med protein. Träning har liten eller nästan ingen effekt
på proteinbehovet. Det lilla som försvinner genom svettning
verkar återställas av den ökade fodergivan pga ökad
träningsintensitet.
De flesta av de nödvändiga mineralerna
får hästen via stråfodret. Innehållet varierar beroende
på sammansättningen av jorden på vallen, typen av växter
och smältningen av fodret. Därför är en saltsten bra
då hästen själv får välja om den behöver
tillskott av detta.
Under hård och lång tid av ansträngning
så kommer större förluster av kalcium, magnesium, kalium
och salt ske genom svettning. Ett tillskott av dessa mineraler dagen innan
ansträngningen kan hjälpa. Se mer under ”utfodring under tävling”.
En foderstat bestående av ett stråfoder
av hyfsad kvalitet ger oftast alla de nödvändiga vitaminerna.
De vattenlösliga vitaminerna (C- och B-vitamin) lagras i kroppen endast
i några dagar och tillskott av detta utan att det finns ett behov,
gör inte hästen någon skada. De fettlösliga vitaminerna
(A-, D- och E-vitamin) lagras i kroppen under lång tid, vilket också
gör att bristen på sådana vitaminer inte uppstår
på kort sikt. Ett stort tillskott av dessa vitaminer kan vara skadligt
för hästen. Vill man vara säker på hur mycket vitaminer
ens stråfoder innehåller så bör man analysera detta.
Se dock till att få en fullständig analys – annars analyseras
oftast bara mängden energi, protein, kalcium och fosfor.
Utfodring under tävling
På tävlingsdagen är det olämpligt
att ge hästen kraftfoder inom fyra timmar före rittens start.
Du bör istället ge en större mängd (upp till dubbla
normala mängden) stråfoder (hö, gräs) av bra kvalitet
kvällen innan tävlingsdagen. Under ritten blir hästen ofta
väldigt hungrig och då är hö bäst att ge eftersom
det stimulerar fettförbränning, stabiliserar blodsockernivån,
är bra för vatten/salt- koncentrationen och upptar mer ”tuggtid”.
Ge ett normalt, lättsmält hö eller gräs.
Kraftfoder under tävling ger mindre fyllnad,
kräver mer vatten för matsmältningen, startar oönskad
kolhydratssmältning och riskerar att skada tarmbakteriefloran. Låt
hästen dricka så mycket den vill vid varje möjlighet och
äta så mycket hö och gräs den vill men inte så
häftigt att den sätter i halsen.
Elektrolytbalansen
Distanshästen kan ha en vätskebrist på
ca 20-40 liter efter en tävlingsritt. En stor del av detta beror på
att den svettats och med svetten avgår också elektrolyterna
(natrium, salt och kalium). Elektrolyterna styr vätskans fördelning
i kroppen och bristen på natrium kan göra att blodvolymen minskar.
Studier har gjorts för att fastställa
hur återhämtningen av vätske- och saltförluster kan
förbättras genom att ge hästen tillskott av elektrolyter.
Om man ger en häst tillskott av salt direkt i fodret efter en tävling
återhämtar de sig visserligen bra men det tar flera dagar.
Hästar som får tillskottet direkt i munnen
under tävlingen har ingen skillnad i återhämtningen jämfört
med hästar som inte fått något salttillskott alls. Istället
för att tillgodogöra sig det extra saltet så utsöndrar
hästen överskottet, troligen pga av att kroppen registrerat det
som just ett överskott och därför gör sig av med det.
Det bästa sättet att återställa
salt- och vätskebalansen är en fysiologisk koksaltlösning
(9 gram/liter). Hästen dricker då motsvarande sin saltförlust.
Ju varmare vädret är vid ritten desto större
bör saltgivan vara.
Det viktigaste är att ersätta natriumförlusten
genom att ge hästen saltlösning. Kalium ersätts tillfredsställande
genom det normala fodret.
Fodra efter tävling
Efter hårt arbete är tarmarna mer mottagliga
för energirikt kraftfoder och hästen behöver ett snabbt
återställande av sina energilager. Stora mängder kraftfoder
kan ges med liten risk för skada om man ger många små
givor kraftfoder utspridda på flera timmar. Om man räknar med
2,1 MJ/km skulle det ta 0,7 kg havre (12 MJ/kilo) att återställa
energiförlusten för varje 4 km-sträcka av tävlingsritten.
De första 12 timmarna efter tävling är de mest effektiva
till att återställa energiförlusten på, men ge inte
mer än 7,5 kilo foder inom en 8-timmars period.
Efter en 16-milare, kommer din häst att göra
av med minst 377 MJ (63 MJ i underhåll och 314 för ansträngningen)
på en dag. Detta är lika med antalet kalorier i en 30-kilos
säck havre. Det kommer att ta 3-5 dagar att återställa
den energiförlusten.
Sammanfattning
Låt din häst äta så mycket
stråfoder som den vill. Träna och tävla regelbundet, vettigt
och med målet att utvecklas och bli bättre. Kolla av hästens
vikt och attityd: om något av dem börjar svikta så öka
på fodret och minska på träningskraven tills att hästen
är återställd igen. Ingen foderstat kommer att göra
hästen till en vinnare, men en korrekt foderstat kan komma att avgöra
om hästen förblir en vinnare eller inte. Den absolut viktigaste
skillnaden i hästens förmåga att göra bra ifrån
sig ligger i dess gener. Sen kommer träning och utfodring.
Källförteckning
Anna
Janssons avhandling:
Hur kan den högpresterande hästen återställa
sina svettförluster av natrium och kalium?
Endurance Riders Handbook