Att köra in hästen eller i alla fall tömköra den, ger en utmärkt träning och förbereder också hästen för den framtida ridningen.
Tänk igenom hur du vill att din häst ska bli - lättlastad, lugn i veterinärgrinden, lugn vid uppbindning, mm. Träna den redan från början vid detta så har du redan vunnit halva jobbet.
Det går utmärkt att rida in hästen vid tre års-ålder men jag skulle rekommendera att inte rida den för hårt utan bara vänja den vid vikten, lära den att följa tygeltag och svara för skänklarna. Fortsätt tömkörning/körning parallellt och se upp med perioder då hästen växer.
Om hästen är i gott hull och är frisk (låt gärna veterinär och/eller equiterapeut gå igenom den innan) så sätter du igång distansträningen. Nyckeln till distansframgångar är lång och långsam träning. Detta ger att hästen bygger kondition och styrka i en takt där senor, ligament och skelett hinner med. De tar längst tid att bygga upp medan hjärt- och lungkapacitet tar mycket kortare tid. Om en häst har utmärkt kondition men svaga senor så kommer den inte att hålla. Detta är svårt att avgöra - är min häst överansträngd? Ta till vana att alltid känna igenom hela benen innan varje ridtur. Du lär dig hur hästens ben ska kännas när de är normala. Lägg speciellt märke till vilken temperatur de har, om de en dag är varmare än normalt på vissa områden så kan det tyda på en överansträngning. I det stadiet så brukar några dagar upp till några veckors vila hjälpa av det hela. Titta också på hästens humör - kan du läsa tecknen så ser du om din häst är trött eller pigg.
Ca tre dagar i veckan så sätter du igång med att skritta. Skritta innebär inte att såsa fram i snigelfart utan att utnyttja hästens "powerwalk", dvs rejält tempo med pendlande hals och gott övertramp. Det ska nästan ryka ur öronen och hästen ska inte ha tid över till att tex. skygga för omgivningen. Börja med 20 minuters pass för att för varje vecka öka med 10 minuter. Efter 5 veckor är du då upp i 60 minuters skritt. Skritta gärna i olika terräng, vissa pass på slät mark; mjuk mark, hård mark och vissa pass i kuperad terräng; kalytor, skogspartier, stigar, ängar, backar, mm.
Nu kan du börja lägga in travpass. I distansens rätta anda så skyndar du långsamt och börjar försiktigt - två travpass om ca 1-2 minuter inlagda i ett ridpass som omfattar ca 60 minuter där övrig gångart är den skritt som vi ägnat oss åt hittills. Traven ska även den vara långsam, men det är viktigt att den är balanserad. Här kommer dressyren in och ger hästen den styrka och rakriktning den behöver för att kunna gå balanserat. Att ha hästen på tygeln är inte fel, men den bör så småningom lära sig att gå balanserat av sig själv. Här är åsikterna delade och du bör finna ut själv vad som passar dig och din häst bäst. Viktigast är att den inte såsar fram i traven och blir framtung och snubblig.
Öka på travpassens längd lite i taget och även antalet travpass per ridpass. En röd tråd genom träningen säger dock att aldrig öka belastning och antal repetitioner samtidigt, vilket här ger att om du ökar antalet travpass så öka inte samtidigt längden på dem. Jag skulle kunna ge ett exempel på hur ökningen skulle kunna gå till, men för att inte riskera att du låser dig vid ett recept och inte uppmärksammar din hästs signaler som du ska, så ger jag dig bara riktlinjen att efter 8-12 veckor bör du kunna trava 3x10 eller 5x6 minuter på ett ridpass. Allt beror på din häst. Känner du att den går in i en växtperiod eller känns trött av andra anledningar så låt den vila ett tag och när du börjar rida igen så sänk träningsintensiteten till där du var ett par veckor innan vilan.
Känns hästen pigg och du tycker att det känns futtigt med de korta travpassen? En del hästar är starkare än andra, beroende på gener, träning i ung ålder, mm., men viktigt att tänka på är att även om du kan gå fram fortare så håll koll på senor och leder.
Även om du inte befinner dig i sommartid utan kanske framemot sen höst/tidig vinter så finns det inget som hindrar att lägga in en viloperiod. Senare i livet kommer distanshästen att få vänja sig vid att vila under den mörka kalla vintern eftersom tävlingsäsongen infaller under sommaren.
Efter vilan så återupptar du distansträningen med att skritta någon vecka. Sen kan du återigen börja trava men kan backa tillbaka till den träningsintensitet du hade några veckor innan viloperioden. Stegra sakta och när du återigen är uppe i aktuell träningsintensitet så kan du börja att länga passen till att omfatta upp till 1,5 timme. Återigen tänk på att inte öka både belastning och längd samtidigt. Skritta den ytterligare halvtimmen och lägg senare in fler travpass eller förläng de tidigar i antal minuter.
Jag vill gärna låta min häst (och mig själv) vila mitt i vintern. Ge den några veckor kring jul/nyår för att återigen ge den en chans att läka ut ev. uppkomna skador. Ta tillfället i akt att låta veterinär eller equiterapeut titta igenom din häst inför nästa års träning. Åtgärda ev. skador som de hittar, och åk på återbesök för att kolla att allt är okej igen.
Om du inte fört dagbok över träningen tidigare så rekommenderar jag att du börjar nu. Börja också att ta vilopuls och vilotemp på din häst och skriv ner dessa värden. De ger dig en möjlighet att tidigt se tecken på infektion/överansträning genom förhöjd vilopuls/temp. En sänkning av vilopulsen kan också var en indikator på ökad kondition hos hästen vilket du ju är intresserad av att veta.
Om din häst vilat kring årsskiftet så sätter du åter igång den med skritt och senare kortare travpass som stegras i längd tills att ni återigen befinner er där ni var innan vilan. När vi nu lämnar den egentliga grundträningen så blir det svårare att ge tips på träningstegring, antal travpass per ridpass, antal distanspass i veckan, mm, för det är så individuellt för varje häst och ryttare. Det som kan sägas är att med vanlig normal ridning utan överdrifter så kan de flesta hästar klara en säsong med fem-milsritter, så det finns inget krav på att höja träningsintensiteten de första två tävlingssäsongerna.
Det finns olika teorier om hur träningen ska gå till och den teori jag har baserar sig inte enbart på den distansträning jag utfört med min häst utan även den träning jag sysslat med inom travet tidigare.
Här måste man också rikta in sig mer på distansen som tävlingsgren och titta på vilka ingredienser man behöver för att få till en bra tävlingshäst. Till skillnad mot tex trav eller hoppning, så behöver inte distanshästen ha så mycket av de explosiva muskelfibrerna utan behöver mer av de långsamma men dryga fibrerna. Balansen mellan dessa skapar hästens kropp själv utifrån det behov (den träning den utsätts för) den har. Det säger då sig självt att en distanshäst ska tränas långt och långsamt även efter grundträningen.
Men så har vi också en annan aspekt. Om man bara tränar långt och långsamt så kan det uppkomma förslitningsskador, ungefär som om en sprinterlöpare bara tränade löpning och dessutom så kan man lätt fastna i träningen och inte komma vidare. Ett viktigt komplement som jag nämnt flera gånger är dressyren, vilken inte behöver vara avancerad men av god kvalitet ändå.
Ett annat komplement som jag är mycket förtjust i är styrketräning. Där jag bor finns massor av backar och bättre styrketräning än klättring får man leta efter. Backar ger också fina ryggmuskler och eftersom distanshästen kan få problem med ryggen så ger detta en möjlighet till att förebygga såna problem. Jag både skrittar, trava och galopperar i backe beroende på underlag och lutning, men här bör man vara lyhörd för hur mycket hästen orkar och aldrig, aldrig, aldrig driva på den då den är trött. Viktigt att kontrollera efter träning i backe är speciellt bakknän.
Galopp tvista de lärda om. Du behöver inte galoppera din häst för att klara dina första ritter, men samtidigt anser jag att man bör utveckla samtliga gångarter redan från början, så korta, lugna galopper går att lägga in där underlaget och omgivningen är passande.
Om du har planerat in en distansritt så bör du ca 4-6 veckor innan den rida ett längre pass, på ca 2-3 mil. Detta ger fler fördelar - du får bekräftat att din häst orkar gå så långt, dvs du har tränat nog, hästen får mental träning i att ha dig på ryggen så länge och det ger också en viss effekt rent fysiskt.
Eftersom själva tävlingsritten bör planeras utifrån vilket tempo du tänkt rida i så bör du träna dig i att rida i vissa tempon. Ett rekommenderat tempo för gröna hästar är 10 km/h. Detta tempo kan du hålla under dina två första tävlingssäsonger utan att det gör något. För att träna tempo så kan du mäta ut och markera träningsrundor så att du vet hur långt 500 m eller 1 km är. Sen rider du ett par km och tar tid. Räkna ut hur fort det gick och försök sedan att rida lika fort nästa två kilometer. När du gör dessa kontroller bör du trava eftersom det är lättast att känna tempot då. Tänk på att om du travar i 10 km/h så kommmer du på en tävling att dra ner det tempot med de skrittpass du gör, så jag rekommenderar att hitta ett travtempo i 12-14 km/h, det brukar bli lämpligt.
Starta gärna i en kortare Prova-på-ritt första ritten på säsongen och rid en något längre (<=50 km) senare. Tänk på att låta den unga hästen få minst en månad mellan ritterna. Planera tempot på din ritt genom att märka ut på tävlingskartan var du ska vara efter en viss tidpunkt, då har du lättare för att kontrollera att du rider i rätt tempo. Detta ger dig också ett verktyg mot att ivras med av de andra tävlande och rida fortare än vad din häst orkar. Det handlar ändå inte om att vinna utan om att bli godkänd.
Efter ritten bör du låta din häst vila upp till en vecka. Det finns en riktlinje om att låta den vila en dag per mil tävling, så om du red en 30 km PP så kan du låta hästen vila 3-4 dagar. Vila kan bestå av olika saker: om din häst går i en stor kuperad hage med hästkompisar större delen av dagen så kan du hoppa över ridningen, men om den är ute bara en kort stund på dagen och/eller i en liten hage, tycker jag att du bör skritta ut med den. Det i sin tur innebär inte att det måste vara uppsuttet - det finns inget så bra mot ryttarens träningsvärk såsom en lång och härlig promenad dagen efter!
Eftersom jag själv inte rider längre sträckor än 50 km ännu och inte har börjat "tävla" distans (jag fullföljer) så tänker jag inte yttra mig om vidare träning av distanshästen. Jag kan dock nämna några pusselbitar som kommer in när man vill utvecklas vidare:
Utveckling av traven så att den blir mer vägvinnande och att du kan rida i ett högre tempo.
Galopparbete - de längre ritterna går mestadels i galopp och hästen behöver stärkas i detta arbete och kunna gå långa pass i jämnt tempo.
Fartlek - att släppa på hästen i kortare sträckor i trav och galopp. Går senare över i..
Intervallträning - får upp hästens snabbhet och höjer mjölksyratröskeln, samtidigt som den ökar skaderisken markant och bör därför inte begagnas för tidigt.
Hårt underlag - vissa ritter går mycket på asfalt. Målmedveten träning på hårt underlag ger hästen möjlighet att klara detta utan att överanstränga senor och skelett.
Vill du skriva ner något om vidare träning av distanshästen eller har synpunkter på min text? Kontakta mig!
Stretching ger musklerna möjlighet att tömmas på slaggprodukter som annars ligger kvar i muskeln och gör den stel. Stela muskler gör ont och minskar hästens rörelseomfång vilket i sin tur leder till förändrat rörelsemönster vilket i sin tur kan leda till belastningsskador.
Massage kan var förebyggande för att hjälpa till med att höja blodcirkulationen och därmed möjligheten till snabbare återuppbyggnad, och behandlande då en muskel redan blivit stel.
Efter, i alla fall varje hårdare pass, så kan du massera områden du vet att hästen har problem med och sen stretcha den. Stretchövningar går att få tag på nästan var som helst, men kort kan sägas att du ska stretcha i ytterlägen utan att töja mer än hästen vill och att du bör hålla 20-40 sek för att muskeln ska hinna töjas så att blod kan strömma in och forsla ut slaggprodukterna.
En gång i veckan eller en gång i månaden så kan du ta en timme till att massera hela hästen. Massage är svårt att göra fel med så länge som du inte masserar så hårt att hästen smärtreagerar eller masserar över njurarna, vilket du bör undvika. Om hästen har en infektion/feber eller en akut skada ska den INTE masseras eftersom detta kan bidra till en utvidgning av infektionen.
Till förebyggande vård hör också att kontrollera hästen hos veterinär och/eller equiterapeut, där den senare är specialutbildad just på massage och kiropraktik och kan se snedbelastningar/stela muskler långt innan en medicinskt behandlingsbar skada uppstått. Ta gärna blodprov och raspa tänderna hos veterinären för att se till att allt är okej och att hästen tar till sig näringen i maten som den ska.
Har du lagt ner tid på grundträningen så kan du också "ta en rövare" någon enstaka gång, dvs rida på i ett högre tempo än vad du är säker på att ni klarar, och hästen kommer antagligen att må alldeles utmärkt av detta och inte få några men eftersom den har en stark grund att stå på. Då är det max musklerna som tar lite stryk men de läker fort till skillnad mot sen- och ledskador.
Sen finns det även tur och otur i denna gren, så jag råder dig att inta en ödmjuk attityd för du behöver den likaväl när du vinner som när din häst skadar sig i hagen veckan innan tävling..:-)
Lycka till med träningen av din häst och hoppas att ni får en lång tävlingskarriär med många fina vinster och en god gemenskap!